Fågelburna virus och klimatförändringar

Av: Jonas Waldenström, professor i sjukdomsekologi vid institutionen för biologi och miljö, Linnéuniversitetet.

När klimatet förändras ändras förutsättningar för många djur och växter. En del missgynnas, andra gynnas. Exempelvis har vissa sydliga arter blivit allt vanligare i Sverige, medan andra arters sydliga utbredning flyttas allt längre norrut. Förändringar går långsamt först, men efter en tid kan det upplevas som en ketchup-effekt. Exempelvis är det svårt för en nybliven fågelskådare att förstå att den sydliga rasen av gransångare – nu oerhört vanlig – för fyrtio år sedan var relativt ovanlig. Andra pågående exempel är ägretthäger, svarthakad buskskvätta och vitstjärnig blåhake, tre arter som alla har fått fotfäste i södra Sverige och där större ökningar är att vänta i lämpliga miljöer.

Men förändringarna gör också det möjligt för nya sjukdomar – orsakade av bakterier, virus eller svampar – att etablera sig i norra Europa. Två virus som på senare år spridit sig allt längre norrut är West Nile-virus (WNV) och Usutu-virus (USUV). Båda är flavivirus och släkt med bland annat virusen som orsakar gula febern och TBE. Både WNV och USUV sprids främst genom bett från infekterade myggor, särskilt arter inom Culex-släktet. Dessa myggor fungerar som vektorer, det vill säga de överför virusen från infekterade fåglar, som är de huvudsakliga värddjuren, till nya värdar. Båda virusen är framförallt fågelvirus, men smittorna kan också orsaka sjukdom även hos däggdjur och människa. För WNV:s del kan det leda allvarlig sjukdom och död hos hästar och sällsynt även hos människa. För USUV finns också en zoonotisk risk, men den verkar inte ge lika svåra symptom och har främst hittats hos patienter med underliggande sjukdomar.

I Europa pågår spridning norrut som en långsamt rullande våg av både WNV och USUV. WNV hittas idag bland fåglar från Medelhavsområdet hela vägen till Holland och Tyskland. Och för USUV ser man ökad dödlighet hos koltrast i hela Centraleuropa, och med fall allt längre norrut. I Sverige finns hittills bara belägg för aktiv USUV-smitta från ett fynd, i en koltrast insamlad på Öland 2019. En tidigare studie vid Ottenby 2005-2006 tittade man efter antikroppar hos flyttande fåglar och hittade en liten andel som var positiva. För att undersöka vad som förändrats sedan dess genomförde vi en ny undersökning 2021. Sammanlagt undersöktes blodprover från 1775 fåglar, tillhörande 59 arter, för att fastställa om de hade antikroppar mot WNV och USUV. Av dessa var endast ett fåtal (ca 0,5% och 0,1% respektive) positiva, men eftersom de båda virusen är närbesläktade behövdes proverna analyseras vidare med olika virologiska metoder (som virusneutralisation).

De flesta fåglar som bar på antikroppar mot virusen var långdistansflyttare, det vill säga arter som flyttar över stora avstånd mellan sina häckningsområden i norra Europa och sina övervintringsområden i Afrika, särskilt söder om Sahara. Dessa arter inbegrep törnsångare, ärtsångare, rödstjärt, lövsångare och hussvala vilka alla tillbringar vintern i delar av Afrika där både WNV och USUV är mer utbredda.

Intressant nog fanns det också kortdistansflyttare, såsom rödhake och taltrast, som övervintrar i Europa, bland de arter som bar antikroppar mot WNV. Detta indikerar att även fåglar som rör sig mellan norra och västra Europa kan exponeras för dessa virus, möjligen under flyttningen eller i sina övervintringsområden i södra och västra Europa. Indikationer på att smittorna inte är särkillt utbredda i nordiska fågelpopulationer stärks av det faktum att alla positiva fynd gjordes hos adulta fåglar, vilket innebär att de sannolikt blivit smittade under tidigare flyttningsssäsonger, snarare än att de blivit exponerade här. Utfallen var likartade i den nya studien och i den som genomfördes 2005-2006, men det återstår att se vad som händer i framtiden nu när båda virusen blivit vanligare söder om oss. En viktig faktor i sammanhanget är att det måste finnas myggpopulationer av arter som har förmågan att sprida virusen. Som man brukar säga: mer forskning behövs!

Studien i sin helhet hittas här: https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S2949915124000234#bib12